Hej alla!
Idag är det måndagen 19 september och en och en halv månad till att Vasa littfest går av stapeln i Vasa 11-12 november. Nu kör festivalbloggen igång och med den littfests bloggmaraton ”EN vecka i mitt liv”. Vi har bett olika människor från olika litteraturens och andra områden…. läsare, folk som arbetar med böcker på olika sätt (på förlag till exempel, eller på bibliotek) och folk som är intressanta annars bara att blogga för oss och med oss här på littfestshemsida. På svenska och på finska, jag Monika Fagerholm som är konstnärlig ledare för littfest i år, är först ute, på svenska och på finska: kråkföttra om mina dagar denna vecka då det är, kommer att vara, spännande presskonferens i Vasa på onsdagen då årets littfestprogram ”avslöjas” liksom officielt.
En hel del vet vi ju redan, det är ju inte hemligheter precis… men vissa karameller kan bara bra att vecklas ut vid annan tidpunkt än andra karameller… Temat är JAG och årets huvudgäst är Karl Ove Knausgård från Norge. Han som skrivit en sexdelad självbiografi Min kamp (fem delar utkom i rask takt under drygt ett års tid i Norge 2009-2010, den sista delen kommer i Norge nu på hösten. Romanen, romanerna har väckt stor uppståndelse överallt: vunnit såväl kritiker som läsare åt sig. Knausgårdsus är det lite överallt…. också utanför Norge.
Mer om Knausgård och vårt program om några dagar.
Denna vecka i mitt liv, således: idag är det måndag som sagt och jag älskar måndagar. Mulet och kalt och mörkt på morgnarna. Jag brukar gå upp klockan fem och börja skriva genast och sen småningom förflytta mig till arbetsrummet i Ekenäs centrum. Vi – jag och min man och två katter Snäckan och Ludde – bor alltså på landet, i Tenala. På senare tider har det ändå varit lite avsteg i det här programmet: det rör sig en lo som tar tamkatter (ett trettiotal häromkring) här i trakten, den är inte minsta skygg, kommer in på gårdarna också… och trots att våra katter är nattinnekatter så får man vänta ett rejält tag med att släppa ut dem på morgnarna.
Så därför har jag jobbat hemma längre förmiddagar på sistone. I arbetsrummet är jag inte heller uppkopplad, ingen internet och så – så allt praktiskt ska skötas också. Och idag är det mycket sånt, littfest och så…. och då helgen gick åt till amatörteaterworkshop så blev det inte mycket tid över för sånt så idag är jag hemma hela dagen. På kvällen är det ”Scenskola för vuxna” – amatörteater är det roligaste som finns. Ö-skådis är jag, och förblir, men att vara i det där, tänka i scener och improvisera och vara med de där andra damerna… det är andra året nu, är det roligaste som finns. Något av det roligaste åtminstone. Kamratskapet.
Till exempel det: och nu denna höst gör vi också en egen sak – vi är 7-8 damer och en herre, alla damer plus 50 och herren kring de trettio – som skriver tillsammans en egen pjäs och det är det som vi workshoppat kring på helgen. Mycket givande. Mycket skoj.
En bra sak för skrivandet också, det egna alltså: att kanske det inte heller börjar med och ur ord, ur svarvandet av meningar. Orden är redskap.
Och nu här emellan har jag för ett annat arbete läst två krigsromaner skrivna av kvinnor – höstens romaner, på finska. Jenni Linturis Isänmaan tähden och Katja Kettus Kätilö. Båda behandlar förträngda och tystade händelser från kriget: Jenni Linturi skriver om en finsk man som tar värvning i tyska armen och strider med SS-trupperna – Katja Kettu skriver om kärleken – bland annat – mellan en finsk kvinna och en tysk officer… uppe i norra Finland – och nordNorge.
Ute är det fortsättningsvis grått och mörkt och kallt och regnigt. Inomhus är det skönt: Ludde, den gråvita burriga stora katten snarkar ljudligt på golvet bakom min stol.
Måndag var det, vi hörs
Idag är det måndagen 19 september och en och en halv månad till att Vasa littfest går av stapeln i Vasa 11-12 november. Nu kör festivalbloggen igång och med den littfests bloggmaraton ”EN vecka i mitt liv”. Vi har bett olika människor från olika litteraturens och andra områden…. läsare, folk som arbetar med böcker på olika sätt (på förlag till exempel, eller på bibliotek) och folk som är intressanta annars bara att blogga för oss och med oss här på littfestshemsida. På svenska och på finska, jag Monika Fagerholm som är konstnärlig ledare för littfest i år, är först ute, på svenska och på finska: kråkföttra om mina dagar denna vecka då det är, kommer att vara, spännande presskonferens i Vasa på onsdagen då årets littfestprogram ”avslöjas” liksom officielt.
En hel del vet vi ju redan, det är ju inte hemligheter precis… men vissa karameller kan bara bra att vecklas ut vid annan tidpunkt än andra karameller… Temat är JAG och årets huvudgäst är Karl Ove Knausgård från Norge. Han som skrivit en sexdelad självbiografi Min kamp (fem delar utkom i rask takt under drygt ett års tid i Norge 2009-2010, den sista delen kommer i Norge nu på hösten. Romanen, romanerna har väckt stor uppståndelse överallt: vunnit såväl kritiker som läsare åt sig. Knausgårdsus är det lite överallt…. också utanför Norge.
Mer om Knausgård och vårt program om några dagar.
Denna vecka i mitt liv, således: idag är det måndag som sagt och jag älskar måndagar. Mulet och kalt och mörkt på morgnarna. Jag brukar gå upp klockan fem och börja skriva genast och sen småningom förflytta mig till arbetsrummet i Ekenäs centrum. Vi – jag och min man och två katter Snäckan och Ludde – bor alltså på landet, i Tenala. På senare tider har det ändå varit lite avsteg i det här programmet: det rör sig en lo som tar tamkatter (ett trettiotal häromkring) här i trakten, den är inte minsta skygg, kommer in på gårdarna också… och trots att våra katter är nattinnekatter så får man vänta ett rejält tag med att släppa ut dem på morgnarna.
Så därför har jag jobbat hemma längre förmiddagar på sistone. I arbetsrummet är jag inte heller uppkopplad, ingen internet och så – så allt praktiskt ska skötas också. Och idag är det mycket sånt, littfest och så…. och då helgen gick åt till amatörteaterworkshop så blev det inte mycket tid över för sånt så idag är jag hemma hela dagen. På kvällen är det ”Scenskola för vuxna” – amatörteater är det roligaste som finns. Ö-skådis är jag, och förblir, men att vara i det där, tänka i scener och improvisera och vara med de där andra damerna… det är andra året nu, är det roligaste som finns. Något av det roligaste åtminstone. Kamratskapet.
Till exempel det: och nu denna höst gör vi också en egen sak – vi är 7-8 damer och en herre, alla damer plus 50 och herren kring de trettio – som skriver tillsammans en egen pjäs och det är det som vi workshoppat kring på helgen. Mycket givande. Mycket skoj.
En bra sak för skrivandet också, det egna alltså: att kanske det inte heller börjar med och ur ord, ur svarvandet av meningar. Orden är redskap.
Och nu här emellan har jag för ett annat arbete läst två krigsromaner skrivna av kvinnor – höstens romaner, på finska. Jenni Linturis Isänmaan tähden och Katja Kettus Kätilö. Båda behandlar förträngda och tystade händelser från kriget: Jenni Linturi skriver om en finsk man som tar värvning i tyska armen och strider med SS-trupperna – Katja Kettu skriver om kärleken – bland annat – mellan en finsk kvinna och en tysk officer… uppe i norra Finland – och nordNorge.
Ute är det fortsättningsvis grått och mörkt och kallt och regnigt. Inomhus är det skönt: Ludde, den gråvita burriga stora katten snarkar ljudligt på golvet bakom min stol.
Måndag var det, vi hörs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar