Första tanken: När / hur hinner någon människa någonsin blogga? Här har jag i flera år gått omkring och ansett att jag har gott om tid - för mina vänner till exempel, eller för vad som helst viktigt eller roligt som dyker upp litet oanmält sådär. En riktig hederssak har det känts som, när de flesta människor anser sig vara så megastressade nuförtiden och inte har tid med någonting alls utöver det som är schemalagt i god tid. Och nu när jag skall skriva några rader varje dag i en liten vecka vill jag inte hitta tid för det någonstans. Löjligt (uttalat på Ture Sventon-vis)!
Men min vecka var temat. Den här började i Åbo, där vi packade ihop efter tre dagars bokmässa i går, och där jag som traditionen bjuder stannade kvar över kvällen för att andas ut. Mässan var för vår (=FSFs, se nedan) del lyckad, vi har en väl sammansvetsad, kreativ och rolig (ni kommer att märka ett jag använder ordet rolig ganska mycket i olika sammanhang) arbetsgrupp som idear och jobbar flitigt och stämningen i vår monter är alltid på topp. Vi är 'det svenska rummet' på mässan och har många stamgäster, bland annat en finsk man som kommer varje år och berättar att han talar svenska en gång i året, och det är när han kommer till FSFs monter på bokmässan i Åbo. Där tar han sig en rejäl pratstund med oss och sedan ser vi honom nästa höst igen.
Till just denna måndag hör vanligen ett besök på Åbo torg, där jag brukar bunkra goda inhemska äppel, men idag regnade det så förtvivlat att det fick bli ogjort. Synd. Körningen till Helsingfors var inte rolig i oavbrutet ösregn, men jag kom helskinnad fram och mässrekvisitan är åter inkånkad på kansliet. Det här jobbet är också fysiskt...
Under körningens gång fick jag höra om den stundande förlagsfusionen mellan Schildts och Söderströms, och jag blev i likhet med mången annan tagen på säng och chockad. Det känns inte riktigt bra. Vart går en författare nu, om han/hon blir refuserad på det ena förlaget. Ja, inte till det andra, för det finns inte mera. Det finns tredje och fjärde och flera alternativ givetvis, men ett är nu borta. Hur skall det bli med författarens hemkänsla, det förtroendefulla - och känsliga - förhållandet mellan författaren och hans förlagsredaktör? Med mera. Snabba tankar, det här är nytt och har inte landat, och därför skall jag inte heller orda mera om det.
Nu får det räcka. Vi hörs (ses?) i morgon.
Ha det bra till dess, alla!
Mette
(som alltså heter Merete Jensen och är verksamhetsledare vid Finlands svenska författareförening)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar