Rubriken jag alltid glömmer

På tal om katter så ska jag erkänna att jag ofta sjunger för dem. (Märta och jag har faktiskt en egen låt till och med.) Vanligaste visan de brukar få lyssna till har samma melodi som Små grodorna:
Små kissona, små kissona är lustiga att se
Små kissona, små kissona är lustiga att se
Två öron, två öron och en svans hava de
Två öron, två öron och en svans hava de
Och så byter man ut koackande till mjau. Man kunde inte tro att jag är en ganska normal, vuxen, akademiskt utbildad människa, va? Deras reaktion till mitt sjungande (och jag kan faktiskt hålla ton) brukar vara en milt förakt (Märta) eller en tomt stirrande blick (Alma). Alternativt ett stegrande intresse, typ "är det nåt roligt som strax kommer att hända?" (Alma). I övrigt är får man bara en "we are not amused"-känsla.

Jag hann knappt till jobbet imorse innan jag överöstes av hot och skäll och bannor över att jag inte laddat upp bild på mina små i mitt förra inlägg. Så nu har jag lagt upp bilder. Märta är den svarta, Alma är den vita. Visst är dom fina? Fast Alma ska i helgen bli rävmat i Munsala för hon väckte mig återigen inatt klockan två. Eller om någon vill ha en fin muff så kan jag sälja henne som det också.

Jag har precis bakat en chokladostkaka med rom med anledning av min fars födelsedag (igår). Imorgon åker jag och firar honom och jag hoppas att kakan smakar bättre än vad den ser ut, för dayum! den ser verkligen inget vidare ut.

Nu ska jag dricka upp resten av rommen som blev över efter bakandet, och lyssna på Moby. Godnatt alla!