Kära läsare,
Jag ber om ursäkt. Det liksom körde ihop sig igår. Det blev inget bloggande.
Vissa dagar hinner man inte ens sätta sig ner och tänka en enda tanke till slut. För att inte tala om att skriva ner sina tankar. Igår var en sådan dag. Förgäves väntade jag på det ögonblick då jag skulle få pusta ut och sätta mig ner med min tekopp - och tänka.
När jag kom hem från jobbet, hade jag en utopistisk önskan att där få sätta mig ner och skriva, men nej. Vad trodde jag riktigt? Emil gick på högvarv. Vi ska åka tåg till Jyväskylä idag, och det har han pratat om nu i nästan två månader. Det skulle packas - för det är en MYCKET lång resa på fyra timmar i ett regionaltåg utan vare sig restaurangvagn, lekvagn eller vettiga toaletter - och jag kommer att se ut som en packåsna när jag väl ska kliva på tåget. Emil kommer att färdas i en bärsele på ryggen på mig. Därtill har jag FEM väskor i diverse storlekar: kläder, mat, dator (för Mumin på tåget), handväska och leksaker, leksaker, leksaker. Emil föreslog att han skulle ta med sin moped och dockvagn också, men där satte jag stopp. Någon potta tänker jag inte heller släpa med, det får moster Lissu gå och köpa (i och för sig såg jag redan framför mig hur jag spänner fast pottan på utsidan av ryggsäcken där Emil sitter...).
Maken såg tvekande på min samling av saker och frågade försiktigt om det ändå inte hade varit vettigare att åka bil. Men det är ju hela poängen med den här resan! Att mamma och Emil åker tåg till moster. Inte skulle det bli så mycket bättre att ha en skrikande unge i baksätet i tre-fyra timmar. För även om man kan spänna fast barnet i barnstolen, kan det ställa till med en hel del bus medan man själv sitter där framme och kör.
Nå, vi får se om vi överlever resan.
J
ag ska jobba lite här emellan och återkommer med ett vettigare inlägg...
/A-M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar