Ja, den andra delen. Som skulle vara vettigare än den första.
Jag var så olycklig i onsdags över att jag inte orkar läsa någonting. Nu är det ju faktiskt inte helt sant, för jag har faktiskt återupptäckt en gammal favorit, Jane Eyre. Det var länge sedan jag läste boken första gången. Jag kan inte ha varit mer än fjorton-femton år då. Då framstod boken i huvudsak som en underbar kärlekshistoria, förutom de hemska skildringarna av internatskolan, som jag upplevde väldigt starkt då.
Nu tog jag tag i boken igen för någon månad sedan, när jag hade framför mig en alldeles underbar, ensam tåg- och båtresa från Vasa till Åland. Den annars så långtråkiga resan gick i ett huj när jag försvann in i Jane Eyres värld. Aldrig förut har jag hoppats på att vi inte skulle komma fram till Långnäs så snabbt. De sista timmarna på båten brukar vara rent infernaliska...
Med nya erfarenheter och kunskaper i bagaget såg jag så många nya lager i boken. Det enda pinsamma var att jag inte hade insett vilken trendsättare den här boken måste ha varit. Den föräldralösa flickan, onda fosterföräldrar, reglerna i internatskolan, uppväxten, förälskelsen, den galna kvinnan på vinden... Plötsligt föll en stor pusselbit på plats - en bit som borde ha trillat dit för flera år sedan (eftersom jag trots allt kallar mig för litteraturvetare). Jag är inte helt klar med boken än, för det har gått flera veckor här emellan då jag inte alls har hunnit läsa, och dessutom så vet jag ju hur boken slutar. Men jag kan lugnt säga att Jane Eyre har varit den stora aha-upplevelsen för mig, förutom att den har erbjudit mig den bästa läsglädjen på länge. När jag väl kommer hem från Jyväskylä ska jag ta itu med den igen.
Nu tackar jag för mig och förbereder mig för tågresan med tvååringen. Det är så långt ifrån Jane Eyre som man bara kan komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar