Denna vecka faller det då på min lott att ha den äran att bidra till bloggen som hör till årets upplaga av Littfest i Vasa. Det känns bra såväl i magen som i själen och i rumpan. Jag ska till och med anstränga mig för att skriva riktigt intressanta saker, inte bara de tråkiga, "idag steg jag upp och åt frukost"-inläggen som läsare av min privata blogg oftast får dras med.
Egentligen borde jag inte skriva något alls idag för jag är ledig. Jag borde allra minst begära lite lönepåslag för att jag sitter här i hemmets trygga vrå på min LEDIGA DAG och skriver för jobbets räkning. Jag tror minsann jag ska kräva att Littfest-sekreteraren åtminstone bjuder mig på te. Och en punschrulle.
Jag kan berätta för er vad som hände mig förra veckan. En talgoxe flög in i bokbussen, där jag jobbar.
Jag avskyr fåglar. Jag tycker de är äckliga, smutsiga och falska. De har döda små ögon och hålls aldrig stilla. Det är tur att jag bär glasögon för om jag inte gjorde det så kunde jag ha hoppat upp och suttit mig på att vidundret hade kastat sig mot mina ögon och pickat ut dem.
Det föll naturligtvis på min lott att ta ut fågelskrället. Funktionären jag hade till hjälp ville inte heller röra vid den. Och tog ut den gjorde ja
g, men vad tror ni hände då jag fått ut den och stängt dörren? Jo: den satte sig på sidofönstret och stirrade sataniskt på mig! (Bildbeviset till vänster.) Vi löste situationen genom att starta och åka iväg i tusen kilometer i timmen. Då hoppade den av, eller tappade fotfästet pga vinddraget, jag vet inte, för mig kvittar det.
Nå, en fågel orsakar inga trauman, tycker man. Men om det ens vore bara en endaste! Under min sexmånaderskarriär på bokbussen har tre fåglar irrat in i bussen! En trast i somras, en talgoxe för bara tre veckor sedan och så en talgoxe förra veckan. Jag hoppas det inte är samma talgoxe. Om det är samma så är det sannerligen Satans talgoxe, talgoxen som Gud glömde, för i så fall har den irrat från Vapenbrödrabyn till Högbacken i sin sökan efter mig.
Till saken hör också att min kollega som avverkat 21 år på bokbussen aldrig haft en endaste liten fjäder inne i bussen. Medan jag, som tycker fåglar är obehagliga och dessutom lider av en irrationell skräck för salmonella, naturligtvis får besök av tre stycken på ett halvår.
Med detta lämnar jag er för idag och övergår till att fira ledig dag med matshopping, kattunderhållning och allmänt pjasande. And watch the skies: there might be an evil bird following you...
Egentligen borde jag inte skriva något alls idag för jag är ledig. Jag borde allra minst begära lite lönepåslag för att jag sitter här i hemmets trygga vrå på min LEDIGA DAG och skriver för jobbets räkning. Jag tror minsann jag ska kräva att Littfest-sekreteraren åtminstone bjuder mig på te. Och en punschrulle.
Jag kan berätta för er vad som hände mig förra veckan. En talgoxe flög in i bokbussen, där jag jobbar.
Jag avskyr fåglar. Jag tycker de är äckliga, smutsiga och falska. De har döda små ögon och hålls aldrig stilla. Det är tur att jag bär glasögon för om jag inte gjorde det så kunde jag ha hoppat upp och suttit mig på att vidundret hade kastat sig mot mina ögon och pickat ut dem.
Det föll naturligtvis på min lott att ta ut fågelskrället. Funktionären jag hade till hjälp ville inte heller röra vid den. Och tog ut den gjorde ja
g, men vad tror ni hände då jag fått ut den och stängt dörren? Jo: den satte sig på sidofönstret och stirrade sataniskt på mig! (Bildbeviset till vänster.) Vi löste situationen genom att starta och åka iväg i tusen kilometer i timmen. Då hoppade den av, eller tappade fotfästet pga vinddraget, jag vet inte, för mig kvittar det.Nå, en fågel orsakar inga trauman, tycker man. Men om det ens vore bara en endaste! Under min sexmånaderskarriär på bokbussen har tre fåglar irrat in i bussen! En trast i somras, en talgoxe för bara tre veckor sedan och så en talgoxe förra veckan. Jag hoppas det inte är samma talgoxe. Om det är samma så är det sannerligen Satans talgoxe, talgoxen som Gud glömde, för i så fall har den irrat från Vapenbrödrabyn till Högbacken i sin sökan efter mig.
Till saken hör också att min kollega som avverkat 21 år på bokbussen aldrig haft en endaste liten fjäder inne i bussen. Medan jag, som tycker fåglar är obehagliga och dessutom lider av en irrationell skräck för salmonella, naturligtvis får besök av tre stycken på ett halvår.
Med detta lämnar jag er för idag och övergår till att fira ledig dag med matshopping, kattunderhållning och allmänt pjasande. And watch the skies: there might be an evil bird following you...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar