Vi körde ut till sommarstugan vid halvniotiden i afton och följdes av en måne som var stinn och uppfordrande som i en tavla av Caspar David Friedrich. Säsongen är över, åtminstone verkar alla våra stuggrannar anse det, men vi håller ut ännu. På sitt sätt är detta en fantastisk tid att vara här: man omges av friden, mörkret och den goda ensamheten.
Min morgon inleddes med en tidig hotellfrukost i Helsingfors. Jag undviker gärna rusningen som brukar börja ungefär klockan åtta. Sedan väntade ett arbetsmöte som förlades till Café Amos. 11.30 hade jag avtalat om träff med en författarkollega, under Stockmanns klocka, en klassisk mötesplats. Det blev sushilunch och planering av det ena och det andra – en sann förening av nytta och nöje.
När man träffar kolleger i litteraturbranschen glider samtalet oundvikligen in på den aktuella förlagsfusionen och vad den kommer att innebära för författarna, litteraturen och finlandssvenskheten i ett längre perspektiv. Monopol brukar inte vara hälsosamt och det är vad det handlar om i praktiken. I Svenskfinland är småförlagen ideellt drivna komplement och inga egentliga konkurrenter till det Förlag som nu tar form. Hur vettigt är beslutet? Hade inte ett utökat samarbete t.ex. kring digitaliseringen varit att föredra? Man hoppas innerligt att det handlar om någonting mer genomtänkt, och genomkänt, än finlandssvenska patriarkers önskan att resa monument över sig själva (se intervjun med Stig-Björn Nyberg i Hbl 11.10.11).
Ettiden var det dags att ta sikte på Vasa. En tågresa är en tågresa är en tågresa, för att travestera Gertrude Stein. Jag jobbade med mitt bokkorrektur nästan hela resan. Sedan följde, i tur och ordning, varuhusbesök, postbesök och ett riktigt bra 45-minuterspass på gymmet.
Och nu är vi här, min fru och jag, ute på sommarstugan tillsammans med hösten och en Caspar David Friedrich-måne, en saftig rotfruktsmåne i Sundom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar