Det blev en löprunda på morgonen längs Sundom skäriväg. I ett skede hade jag solen rakt framför mig, strax ovanför horisonten, ett massivt bländande klot.
Tanken gick till titeln på en diktsamling från 1989 av Torsten Pettersson: Solen är en tunnel. Jag har inte läst den på många år, men rader och bilder har etsat sig fast i minnet. Petterssons diktsamlingar, i synnerhet de tidiga, har den kvaliteten.
Den här arbetsdagen ägnades i sin helhet åt mitt bokkorrektur, först ute på stugan och sedan här i stan. Nu är det klart, men jag vill ännu ha ett sista korr från tryckeriet innan vi kör. Folk i allmänhet har knappast någon aning om hur mycket jobb det är att förvandla ett manus till tryckt bok, åtminstone om man gör det ordentligt.
Jag hade tänkt cykla in till stan på eftermiddagen men lyckades söndra ventilen på bakdäcket genom ovarsam pumpning så det blev att ringa efter skjuts. Snöpligt, men sådant händer. Medan jag väntade på att min fru skulle anlända med bilen sopade jag bort löv från altanen. Och spelade en stund på min guitalele, ett mellanting mellan gitarr och ukulele.
Tillbaka till bilden av solen som tunnel, någonting att gå in i eller uppgå i, förlora sig själv i. Är det en metafor för förvandlingen, överskridandet, förlösningen? Eller kanske snarare för upplösningen, för dödsdriften i oss? Eller allt detta på en och samma gång?
Liknande associationer kan man få av låten "Ride Into the Sun", som finns på Lou Reeds första soloplatta från 1972 . Han hade också spelat in den med Velvet Underground några år tidigare, men den versionen, som är den bästa även om den närmast låter som en demoinspelning, kom ut först 1986, på samlingsskivan Another View.
Klicka här så kan du lyssna på låten.
P.S. Angående fusionen av de finlandssvenska förlagen, läs Tove Appelgrens välformulerade och angelägna inlägg i dagens Hbl: En skenhelig inbjudan. Enligt uppgift ska texten också publiceras i Vbl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar